Klubbens första storfisk nål!

Idag när man kom hem trött o sleten efter jobbet låg där ett litet paket på köksbordet.

Till min ringa förvåning var det ett brev med min allra första storfisk nål samt  och en fin Zalt wobbler.

Känns gutt nu när första nålen e tagen för mig personligen och även inom klubben =).

Bara invänta nästa nål som snart lär komma, bara ge er ut o ta dom stora nu pöjka.

//Ante

CIMG1011

Hossmo Premiär

Nu var det äntligen dax för den efterlängtade premiären i hossmo.

Äntligen skulle man få daska iväg spöet med den lilla löjan i andra änden av linan och invänta dom stora randiga. Som man längtat hela vintern. Ivrig som man var kunde man knappt få en blund i ögat natten mellan lördag och dagen D.

Klockan ringer tidigt denna morgon och det var inga problem att kliva upp ur sängen denna dag kan man lungt säga.

Jimmy svänger förbi lite efter kl 6 på morron och färden går mot hossmo dike. Taggad till tänderna och med full lastad bil anländer vi till hossmo denna lite bistra morgon som bjöd på blåst och minusgrader.

I åker spöna iaf och förväntan var stor. Och inte efter alltför lång tid sitter den där den efterlängtade borren på kroken. Vågen visar fina 1720 g och ett nytt klubbrekord är ett faktum. Strax efter nappar en fin borre till på 1480 g.

Tyvärr så tar den bistra kylan och snålblåsten överhanden denna dag och efter 3 timmars huttrande och halvt förfrusna fingrar ser vi oss besegrade och vänder hemåt.

Dagen slutar iaf med 4 borrar totalt alltså ett ganska hyffsat fiske för ett par timmars fiske.

//Ante

CIMG0985

CIMG0988

Premiär i öppet vatten

Klockan slår 05.00 och alarmet ringer äntligen. Äntligen för att Jag vaknat flera gånger under natten, förväntansfull och laddad. Äntligen för att vi idag planerat att presentera våra riggar för gäddorna i ett av traktens förhoppningsvis öppna vattendrag. Vintern har varit rå och långdragen, och den lär ligga kvar i luften, på marken och på vattnet i ett tag till, men idag skulle vi utmana moder natur, söka upp ett av de vatten hon glömt att hålla fruset och där förhoppningsvis bli uppbjudna till dans av dess invånare: Esox Lucius, Kaviartaxin, i folkumun även kallad Gäddan.

Lagom sömndrucken hoppade Jag i understället och fiskemunderingen och begav mig ut till den färdigpackade bilen för att köra och hämta Ante. Vägarna låg tomma i den tidiga soluppgången. Ante, som också bokat ett möte med vattnets randiga punk-kamsbeklädda riddare, var i full gång med att lura upp några stackars löjor från baljan i garaget, och muttrade lite över hur jobbigt det är att bara få upp stora mörtar. Ja, han var nästan lite putt på denna livets tunga börda.

Väl upptankade med, förutom mer bensin i bilen, betesfisk, utrustning och rätt inställning (nåja) begav vi oss vidare mot det tänkta vattnet. I närheten stötte vi på ett område ”gud glömt bort” där vägförhållandena var Isbana 2000 och snö prydde marken. Då snön i övriga länet, troligen också landet, numera smält bort, kändes detta något oroväckande. Vad har vi gjort för att förtjäna detta straff, Gud? Sannolikheten att vårt vatten nu skulle vara isfritt kändes nu onekligen liten. Vi parkerade bilen och tog en promenad för att se förödelsen. Ante, som gick med oroliga steg i täten tjöt ut ett glädjeskrik när han fick syn på vattnet – öppet vatten!

Snabbt tillbaka till bilen för att hämta prylar tillräckligt för att överleva ett tredje världskrig. Nästan lika snabb riggning av spöna, åtminstone för Ante som knyter ”snabba och lätta knutar” till sina tackel. Till slut var betena i vattnet och nyuppstigen sol värmde gott i vattenbrynet. Ante hann sätta sig i säkert två minuter och sa något om ”jag skiter i om det är någon storlek, bara jag får fisk” och ”det var i alla fall en skön dag att komma ut på” innan han förstod varför det inte nappade: för få spön! Några till åkte i plurret och snart dröjde det inte länge, det dröjde alltså en stund, men inte en så värst lång sådan innan Antes flöte hoppade till ett par gånger innan det försvann under. Skön känsla!

Drillningen av första fisken gick smärtfritt och en vid första anblick liten gädda tyngde ner vågen till XXkg. Snabbt foto och återutsättning, sen var det klart – fiskepremiären 2011 (isfisket räknas inte här) blev en premiär med fisk. Det sägs att kollegorna Casper och Andreas som istället valt att premiärfiska i Lyckebyån lyckades med motsatsen – fiskepremiär utan fisk. Vi lider lite med er, pågar, i smyg!

Senare under dagen fick ytterligare tre gäddor syna håvens insida. Slutlig poängställning mellan undertecknad och Ante blev således 2-2 i antal fångade fiskar och därmed bör dagen betraktas som lyckad. 4,8kg, 6,5kg , 3kg och 3,8kg. Inte fy skam. Nästa gång hittar vi några abborrar också!

// Henke