Tog en runda efter jobbet med en polare! Bestämde mig för att testa lite ställen där jag inte brukar fiska men efter två ankringar utan fisk bar det av till ön där jag haft riktigt bra fiske i sommar.

Det tog inte lång stund innan en snipa klev på. Något kast senare får jag ett brutalt hugg och gäddan är riktigt stark har aldrig varit med om något liknande och tankarna började gå att man hade en på som skulle spräcka 10 kilos gränsen.

Men så blev inte fallet. När den väl blev håvad, vägdes hon in på 7,3 och var 99cm lång. Hon hade en riktigt grym rygg och nacke, urstark!

Efter detta när jag hade fått en bra gädda så kunde jag med utan ångest börja testa nya ställen igen. Dock utan resultat.

Vi började köra hemåt och åkte förbi ön på andra sidan från där jag fick gäddan. Var bara tvungen att dra några sista kast där och vid andra kastet small det rejält igen! Likadant här var gäddan urstark och linan sprutade ut med nästan maxbroms på rullen och nu var jag säker på att denna gäddan var riktigt riktigt fin. Men väl i håven ser gäddan identisk ut som den andra och det visar sig att det är exakt lika lång och väger 7,0.

Värt att notera är att båda tog min slitna big mc rubber som nu har 4 st gäddor över 7+ denna sommaren!

Tja!

Blev en liten tur med en gammal barndomsvän ikväll.

Vid första stoppet och i andra kastet får jag ett blygsamt hugg på min big mc rubber. Gäddan bryter vattenytan nästan direkt och det ser ut att vara en snipa. Jag börjar bogsera hem den utan problem. När gäddan är tre meter från båten ser jag att det absolut inte handlar om någon snipa. Gäddan gör ett par korta rusningar innan jag kan göra gälgreppet och lyfta in den i båten. Gäddan vägde 7,95 och var 109 cm lång dvs en slank madam med stort huvud men blev iaf pb

Efter detta åkte vi längre ut till mitt guldställe där Andreas 2 dagar tidigare drog en fining. Efter ett betesbyte till en guldglitter färgad 25cms shad , högg en gädda stenhårt och jag trodde denna gäddan var mycket bättre än den förra. Men efter en hård kamp så var den i båten och vägdes in på 6,2 och var 98cm.

Därefter åkte vi hem, efter en kort men intensiv fisketur med bara två gäddor men det räckte gott och väl

Daniel och jag drog ut och testade den nya båten idag.. Första stoppets första kast resulterade i en 6 kilos på 94 cm.. Är ganska nöjd med den som första fisk i min nya skuta Strax där efter drar jag ytterligare en på 4 kilo innan det är dags för daniel att dra en på ca 2 kilo.. Där efter smeker jag upp dagens sista en snipa på drygt 1 kilo.

Grym kväll!

I onsdags fortsatte Jag fisket i sjön. Tanten släppte av mig vid 10-tiden och jakten började. På andra stället såg Jag direkt en praktkarp och någon meter från den en spegel. Försökte direkt
med samma fulknep som eftermiddagen innan, det vill säga sänka ner ett krokbete någon halvmeter framför praktkarpen, helt utan förmäskning. Det gick ju bra med fjällisen, så varför inte?
”Mig lurar Du inte så lätt!” -tänkte den fisken och gled sakta vidare ner mot lite djupare vatten där den var mindre synlig.

Fortsatte med en kaffe och macka samtidigt som Jag började mäska upp platsen som gett utdelning under gårdagen. Någon minut dröjde, sedan var måsarna där och kravallade sönder allt. Var fisken i närheten då, så skulle de i alla fall inte komma närmare efter det.

Gick ett par varv kring den delen av pölen innan Jag lämnade och gick till ett ställe som är helt igenväxt med näckrosor. Ett par meter ut bland spenaten såg Jag praktkarpen igen. Den har lite svårt att gömma sig, den stackarn.
Det vore inte lätt att landa någon fisk där, men med hård press rakt in i håven, likt fisken för två veckor sedan, skulle det gå. Försökte med små bitar av hundfoder, vilka fisken åt gott av dagen innan.

Sen utspelade sig samma scenario igen – kometer, klusterbomber och missiler i form av fiskmåsar dundrade sönder vattenytan i jakt efter mina doggys och fisken gled diskret bakom en hög vass.
Min jakt efter pölens mer färgglada fiskar ser ut att bli en långdragen historia.

Sedan dröjde det till eftermiddagen innan Jag skulle hitta fisk igen, men även här var måsarna framme. Inte lika aggressiva nu, men de underlättade inte direkt.

När tanten var på väg förbi sjön igen hade Jag äntligen hittat tre fjällisar som solade en bit ut i en öppen del. Vågade inte mäska något nu, utan försökte med endast krokbetet. De var däremot inte intresserade.

För att summera dagen var det helt klart ett blankpass som tog ner mig på jorden. Efter två riktigt lyckade pass vid vattnet har Jag nu fått en del att fundera över. Fågellivet är helt klart ett problem. Ska försöka experimentera lite med små, små PVA-påsar med ett fåtal gratisbeten tillsammans med krokbetet nästa gång. Kanske lockar det inte lika mycket fåglar och kanske kommer det öka förtroendet hos fisken? Ska också testa några artificiella beten som inte förlorar sin flytförmåga.

Vissa karpar är svårare än andra, och att bygga upp dess förtroende bör där vara än mer viktigt. Jag hade också viljat ”mäska fram” fisk där de inte är helt synliga, men det är svårt. Svårt men grymt spännande och motiverande för att fortsätta med denna typ av fiske!

Skitfiske!

En vecka i utlandet höjde fiskesuget rejält, så idag var Jag tillbaka vid sjön för ett par timmars stalking. Det skulle bli betydligt mer kämpigt än sist. Efter att nästan hela dagen gått åt att söka efter fisken, men med två missade fiskar, varav en fin praktkarp som Jag lyckades skrämma iväg, hade jag jobbat upp ett bra förtroende hos fisken på min mäskplats. När krokbetet lades ut kom som från ingenstans en hel mobb av fiskmåsar som förstörde allting.

Hur fungerar fiskmåsar egentligen? Först fanns där ingen alls, sedan var invasionen total. Tankarna kring deras komplexa kommunikationssystem här många och förvirrande.
Fisken drog sig tillbaka och det var bara att lägga ner den platsen. Att mäska upp för enbart fåglarna i en annan del av sjön var helt meningslöst, utan de ville enbart vara uppehålla sig där Jag fiskade.
Rörde mig vidare en sväng i jakt på fler tecken på fisk. Såg många potentiella hak som de kan tänkas stå vid, men ingen var hemma.

Till slut kunde Jag däremot smyga tillbaka till måsarnas hak och presentera några gratis matbitar i en glugg som fåglarna inte tycktes upptäcka.
Efter en stund dök en praktkarp , kanske den som Jag sett tidigare under dagen, upp och Jag var ivrig att kroka den. Den hade börjat äta friskt av de mindre hundmatsbitarna Jag serverat och Jag sänkte ner ett krokbete framför fisken. Den var dessvärre ganska skygg och ville inte ha mitt bete. Kanske var det linan den såg, eller så ville den helt enkelt bara ha de små bitarna som flöt fritt.
När Jag knäsvag och darrande sänkte ner mitt bete för tredje gången fick den guldige besök. En till synes liten spegelkarp kom upp från djupet och gick rakt mot mitt bete. Pang! Mothugget satt och karpen drog iväg i hundra knyck. Efter en ganska odramatisk fight med hård press hade Jag den i håven och insåg när Jag lyfte över den på mattan att den var större än Jag först trott. Vilken buk!

Vågen visade 8,5kg. 73cm lång och 65cm omkrets. Inte fy skam det!

Dagen slutade inte där. Fick syn på ett par ytterligare fiskar, varav en fjällis på 5,65kg som knep en sjunkande bit hundfoder efter att Jag i princip sänkt ner betet på fisken. Vissa verkar gilla dränkta beten som sjunker något. Kanske känner de sig tryggare strax under ytan?

Fjällisen bjöd på grym kamp, och det är fantastiskt kul att drilla dem på Wychwood-spöt och Daiwa-rullen. Varken för klent eller starkt.

Fiske när det är som bäst? Inte långt ifrån i alla fall.